Tycker inte att bloggare ska be om ursäkt för att man inte har skrivit på länge, det är ju faktiskt ens eget liv och ens egna blogg, så man bestämmer ju själv. Så därför tänker jag inte be om ursäkt. Har inte tid för att skriva just nu. Det är ju banne mig sommarlov och så ska man ju inte sitta vid datorn! Då ska man vara ute och träffa underbara vänner och njuta av friheten! Sommarlovet varar i ca 8veckor, så vi får se hur många inlägg det blir. Men ska verkligen njuta av lovet. Så, därför tänker jag inte be om ursäkt.

Kram Lokko.

Var ute med min vän Alicia som har varit i USA nu i ett halvår. Vi promenerade med Tella och när vi gick förbi golfbanan så..:

Alicia: Vad är det för vit sak som åker om kring där på golfbanan?
Jag: Ööh, en fågel..
Alicia: Aha, jag trodde att det var en robot eller något annat ‘golfigt’ som jag inte fattar.

Har saknat hennes frågor och humor alltså!

Kram Lokko.

Tänkte faktiskt skriva ett riktigt roligt inlägg och vara jätte peppad, men det kommer nog inte lyckas. Jag har inte direkt den energin just nu. Annars har jag varit jätte glad hela veckan. Hv71 är ju svenskamästare och mitt hjärta dunkar för dem. Men när jag då skulle fira laget med mina vänner så regnade det och då blev jag, självklart, sjuk. Men Febern var  bara på besök i en dag, det var väldigt skönt, har börjat tröttna lite på honom. Fast när han försvann så lämnade han kvar Förkylningen. Han är nästan mer ovälkommen än Febern. Han vill verkligen inte ge sig av hur mycket man än ber och vädjar. Han skräms inte ens bort av alvedon, halstabletter, hostmedicin och sömn. Jag har förökt vara så tråkig som helst för att han ska tröttna på mitt sällskap; gnällt över huvudvärk och hosta, legat i soffan och tittat på tv, sovit, ätit nyttig (äcklig) mat och gnällt lite till. Min humor har även varit en pest, iallafall enligt mina vänner. Okej, jag erkänner, när jag är sjuk så är min humor.. sjuk. Kan ge dig ett exempel:

Han: Usch, jätte tråkigt att vänta i en HEL halvtimma!! ;O
Jag: Aah, lika tråkigt som en HALV ‘heltimma’.. HAHAHAH! ;dd
Han: va? nu fattar jag inte.. var det där roligt?
Jag: Jaa, det var ju jätte kul! Fast det är kanske bara jag som fattar ;)
Han: Ja, du har ju rätt så konstig humor..
Jag: Hahah, den är helt sjuk ;)
Han: …

Jag skrattade gott åt det, i flera minuter faktiskt. Då kände jag att Förkylningen var påväg att ge sig av. Funderade på om han inte gillar glädje eller helt enkelt inte orkar med min humor?

Kram Lokko.

Kärlek som strömmar ut ur högtalarna:

Breakdown. Jack Johnson

I hope this old train breaks down
then I could take a walk around
and, see what there is to see
time is just a melody
With all the people in the street
walking fast as their feet can take them
I just roll through town
And though my window’s got a view
Well the frame I’m looking through
seems to have no concern for now
so for now I

I need this
old train to break down
oh please just
let me please break down

Well this engine screams out loud
Centipede gonna crawl westbound
so I don’t even make a sound
‘Cause it’s gonna sting me when I leave this town
And all the people in the street
that I’ll never get to meet
if these tracks don’t bend somehow
and I got no time
that I got to get to
where I don’t need to be
So I

I need this
old train to break down
oh please just
let me please break down

I need this
old train to breakdown
oh please just
let me please breakdown

I wanna break on down
but I can’t stop now
let me break on down

But you can’t stop nothing
if you got no control
of the thoughts in your mind
that you kept and you know
you don’t know nothing
but you don’t need to know
the wisdom’s in the trees
not the glass windows
You can’t stop wishing
If you don’t let go
of the things that you find
and you lose, and you know
you keep on rolling
put the moment on hold
the frame’s too bright
so put the blinds down low

I need this
old train to break down
oh please just
let me please break down
I need this
old train to break down
oh please just
let me please break down
I wanna break on down
but I can’t stop now

Oj, kom nyss på att under denna tid som jag har ägt denna bloggen så har jag inte berättat om min skola. Tiden går fort när man har roligt. Jag har nu spenderat mer än tre terminer på Ljungarumsskolan. Det mesta är sig likt, men en hel del saker har ändrats.

Några kärlekspar har splittrats medan några andra har rymt iväg och förlovat sig. PJ-frillan, är borta och skallar har rakats, ett mode som tydligen aldrig försvinner.., dålig enligt mig eftersom jag gillar hår på skallarna. De röda dunjackorna är undanstoppade och nu går alla omkring i skinnjackor, helst svarta. Niorna blir bara snyggare och snyggare ju närmare vi kommer sommarlov. Det blir även mer och mer läxor ju längre tiden går, men man lär sig hur lärarna rättar så det är enklare nu.

Det var en liten snabbpresentation av skolan,

Kram Lokko.

Tänkte nu berätta för er om min vän. Hon som är min luft, mitt universum, mitt allt. När hon andas in, andas jag ut, när hon andas ut, andas jag in. Vi är anpassade efter varandra. Det är som om det finns någon slags magnetism emellan oss, eller gravitation. Vi rör oss i harmoni och det känns väldigt bra att ha en sådan underbar vän som Mikaela. Jag fick chansen att lära känna henne, jag tog chansen, och jag ångrar det inte för en enda sekund. Hon är som en syster för mig, en syster som alltid finns där och hon är den jag kan ringa mitt i natten då jag ligger och har mina funderingar; Varför växer gräset? Varför hoppar grodan? Varför sjunger fåglarna? osv, osv, i all evighet..

Varje gång vi ska säga farväl för en längre tid, innan någon resa eller liknande, så vill jag krama om henne och aldrig släppa taget. Berätta för henne att jag kommer tillbaka innan hon hinner sakna mig, och att hon ska ta hand om mitt hjärta – ”för jag har lämnat kvar det hos dig”. Mest tror jag att jag vill säga det för min egen skull. För att jag inte ska sakna henne så förbaskat mycket utan att tänka att snart, snart träffas vi igen.

Hon tar verkligen världen med storm, och tillsammans har vi upptäckt flera olika ställen. Vi gick från förskolan till 6an i samma klass. Jag kommer än idag ihåg första gången jag vi träffades. Vi satt där, alla i den nya klassen, i en ring på golvet. Alla kikade lite nervöst runt på de nya kamraterna, och när min blick landade på Mikaela tänkte jag: ”Henne, henne ska jag bli vän med.” Till högstadiet splittrades våran fantastiska klass, men våra vänskapsband var, och är, för starka för att ens spricka p.g.a de nya klassindelningarna. Tvärtom så tror jag att vi blev tajtare efter det. Att inte ta allt för givet, att man inte kommer träffa varandra varje dag. Det gör att iallafall jag tar tillvara lite extra på de timmar vi ses. Vi har som sagt gått igenom många år och saker tillsammans. Allt ifrån Piteås havsbad till Eiffeltornet topp har vi besökt. Och i höst ska vi även besöka Cypern, hon och jag. Där ska vi ligga på stranden och lata oss och bara njuta av livet.

Håll min hand, så står världen still. Högt över allt, där ska vi leva. Håll om mig nu, så möter vi världen, enade med varann.

Kram Lokko.

April, april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill..
Jag är lättlurad, så jag sa det, varsågod, nu kan du lura mig hur mycket du vill. Men jag varnar dig, jag är beredd på allt och lite till. Har lovat mig själv att inte tro på allt som folk säger idag. Känns konstigt att tänka så, man ska ju kunna lita på sin omgivning. Men på första april går ingen säker. Jag har även haft lite otur så mina vänner har listat ut att jag är lättlurad. Visst, det är inget som jag döljer, men man går ju inte heller omkring och säger: ”Hallå Världen! Jag går på vad som helst så det är bara sätta igång med era bus!”. Det enda jag kan göra är att hoppas på det bästa så ska jag nog kunna klara av denna dagen. Jag har fysikprov senare idag, vilket jag hoppas är på riktigt så att inte det också är ett skämt från våran lärare. Eller att han har med massa konstiga frågor och när provet är slut kommer han säga det som detta inlägget börjar med.. Det råkade jag och min klass ut för förra året, våra lärare gav tydliga instruktioner att vi skulle läsa igenom hela provet innan vi satte igång. Men det var många sidor, så de flesta av mina klasskompisar tittade bara igenom första sidan innan de började svara på de första frågorna. Men jag lydde min lärares ord och läste från början till slut, och tur var väl det. För på sista pappret, längs ner, stod det; ”Skriv namn på pappret och lämna in utan att svara på några andra frågor.” Så den gången slapp jag lindrigt undan, till skillnad från mina klasskompisar som inte kunde förstå att jag blev klar efter bara några minuter..
Förövrigt så ska jag till Göteborg i eftermiddag och hälsa på min käre vän Anna Lindh och hennes familj. Det blir påskpyssel och allmänt mys på schemat.
Nu ska jag till tandläkaren, usch och fy. Hoppas även på det bästa där, att tandställningen har hjälpt, annars har jag gått omkring med den i onödan.

Kram Lokko.

Allting började i Vemdalen, 28/12-2009 till 3/1-2010. Då var det skidresa för ungdomarna i superfredag / tonår-grupperna, i olika städer i Sverige, födda 1996, 1995, 1994 och 1993. Så nu idag, och igår, vara det äntligen dags för en återträff. Många skratt och kramar blev det. Eftersom att det har gått så pass lång tid sedan vi träffades, mer än två månader, så var det en otroligt rolig tillställning. Vi pratade, spelade spel, sjöng, lekte, bad och hade det otroligt mysigt. Man lärde känna varandra ännu bättre nu, så man knöt kontakten med de personer man kan tänkas umgås med i framtiden. Det var även övernattning i kyrkan, men allvarligt talat; vem kan sova när man träffar alla vännerna igen? -Inte jag iallafall. Somnade runt 5 imorse.. Vakade första gången vid klockan sex men kände att jag nog skulle tjäna lite på att sova någon timma till. Så lite innan åtta var båda jag och Mikaela vakna, då smög vi ner till köket där två trötta gossar – Dennis och Johan var, så gjorde vi lite kaffe och mackor. Vid kvart i nio var det väckning för de som fortfarande sov, och tack vare energin som mackorna och kaffet gav oss så tog vi på oss det uppdraget att få upp alla ur sängarna. Frukosten varade i ungefär fyrtio minuter, sedan var det dags att städa de rum vi sovit i. Det gick hyfsat fort eftersom vi inte hade haft tid att stöka ner så mycket. Efter städningen var det lekar som stod på schemat, bl.a. Chicken in the hen house, en repris sen nyår. I kyrkosalen en stund senare kollade vi på bilder från lägret och skrattade åt olika minnen. Sen var det kramkalas och dags att ta farväl.. Nu längtar jag tills nästa läger, då man lär känna nya människor och kanske stöta på de man redan börjat lära känna. Nu ska jag iväg till Råslätt och titta på innebandymatch mellan HIK och JIK, mina vänner spelar i HIK och två andra av mina vänner är domare. Hv71 spelar även idag vid klockan 4, det kan ju inte bli mycket bättre. Imorgon ska jag iväg på hundutställning i Malmö, håll tummarna!

Kram Lokko.

Träffade Mikaela och tittade på vännernas fotbollsmatch. Sen har dagen spenderats i sängen med datorn på magen. Nu peppar jag upp inför Melodifestivalsfinalen i soffan med Malin och Tella. Nu får svenska folket visa att vi har bra musiksmak så att vi inte behöver skämmas på vara utlandsresor. Hoppas på vinst för antingen Salem Al Fakir, Anna Bergendahl eller Eric Saade vars röster och låtar sätter våra trummhinnorna i underbara vibreringar. Snart kommer föräldrarna hem med chips och godis, då blir kvällen fulländad.

Kram Lokko.

Spenderat dagen på radioligiska kliniken på Ryhov från 8.00-16.00. Varit och kollat hur MR, CT och ultraljud fungerar. Oerhört häftigt hur man kan se allting som finns inuti kroppen. Har även lärt mig lite hur man tyder bilder och hur man kan se åt vilket håll blodet rör sig på en ultraljudsbild. Dagen har varit underbar, träffat massa intressanta människor, både patienter och läkare. Men just nu är jag lite frusen så ska ta ett bad alldeles strax, men först ska jag hitta en god bok som jag kan läsa bland bubblorna. Ikväll är det även Grey’s Anatomy på tv så då kommer jag sitta där från 21.00-22.00. Sjukhusserier är nog det bästa som går på tv, iallafall Grey’s Anatomy, men Dr. House är jag inte så mycket för.. Man kan liksom lista ut vad som händer: först ställer de en diagnos och ger patienten mediciner, men sen blir patienten livshotande sjuk, då tar man lite tester och så hittar man sjukdomen och sen blir allting bra. Lite tråkigt med samma vals hela tiden, tycker iallafall jag. Känner att det blir väldigt mycket sjukhus snack nu, men det är ju inget fel med det. Nu måste jag springa ner och stänga av vattnet, vi vill ju inte ha några översvämningar här inte.

Kram Lokko.