Oj, kom nyss på att under denna tid som jag har ägt denna bloggen så har jag inte berättat om min skola. Tiden går fort när man har roligt. Jag har nu spenderat mer än tre terminer på Ljungarumsskolan. Det mesta är sig likt, men en hel del saker har ändrats.

Några kärlekspar har splittrats medan några andra har rymt iväg och förlovat sig. PJ-frillan, är borta och skallar har rakats, ett mode som tydligen aldrig försvinner.., dålig enligt mig eftersom jag gillar hår på skallarna. De röda dunjackorna är undanstoppade och nu går alla omkring i skinnjackor, helst svarta. Niorna blir bara snyggare och snyggare ju närmare vi kommer sommarlov. Det blir även mer och mer läxor ju längre tiden går, men man lär sig hur lärarna rättar så det är enklare nu.

Det var en liten snabbpresentation av skolan,

Kram Lokko.

Spenderat dagen på radioligiska kliniken på Ryhov från 8.00-16.00. Varit och kollat hur MR, CT och ultraljud fungerar. Oerhört häftigt hur man kan se allting som finns inuti kroppen. Har även lärt mig lite hur man tyder bilder och hur man kan se åt vilket håll blodet rör sig på en ultraljudsbild. Dagen har varit underbar, träffat massa intressanta människor, både patienter och läkare. Men just nu är jag lite frusen så ska ta ett bad alldeles strax, men först ska jag hitta en god bok som jag kan läsa bland bubblorna. Ikväll är det även Grey’s Anatomy på tv så då kommer jag sitta där från 21.00-22.00. Sjukhusserier är nog det bästa som går på tv, iallafall Grey’s Anatomy, men Dr. House är jag inte så mycket för.. Man kan liksom lista ut vad som händer: först ställer de en diagnos och ger patienten mediciner, men sen blir patienten livshotande sjuk, då tar man lite tester och så hittar man sjukdomen och sen blir allting bra. Lite tråkigt med samma vals hela tiden, tycker iallafall jag. Känner att det blir väldigt mycket sjukhus snack nu, men det är ju inget fel med det. Nu måste jag springa ner och stänga av vattnet, vi vill ju inte ha några översvämningar här inte.

Kram Lokko.

Om ungefär fyrtio minuter går bussen som ska ta mig från lilla Hovslätt till sjukhuset Ryhov. Första dagen på praon idag. Det ska bli jätte roligt och intressant, men nu är jag mest nervös. Tänk om jag går vilse? Tänk om jag uttalar allas namn fel? Tänk om…tänk om det blir helt perfekt? kanske är detta mitt ”kall”. Jag kanske ska jobba inom läkaryrket.. Förhoppningsvis kommer jag att veta det, iallafall lite mer, efter praon om det passar eller ej. Jag berättar senare hur dagen har varit.

Här kommer en bild på det jag har på mig idag;

Kram Lokko.

Ska nu praoa, så slipper skolan. Både skönt men jobbigt. Kommer inte träffa alla vänner varje dag, inte kunna skämta och skratta med de som jag annars brukar umgås med. Kommer sakna vissa mer än andra, det kan man ju inte rå för. Det är inte så lång tid egentligen. Två veckor. Fjorton dagar. Trehundratrettiosex timmar. Tjugotusenetthundrasextio minuter. Enmiljontvåhundrasextusentrehundra sekunder. Men det känns som en evighet med andra ord. Men att inte se leendena i vännernas ansikten varje dag, höra de gamla skämten och skratten, det blir tufft. Men samtidigt ska det bli intressant att testa på arbetslivet. Jag ska vara på Ryhov bägge veckorna. Första veckan på Radiologiska Kliniken, röntgen, och andra veckan ska jag kolla runt på de olika avdelningarna. Det känns spännande, för läkare är ett av de yrken som jag kan tänka mig i framtiden. Har inte fått arbetstiderna ännu, så jag hinner kanske träffa vännerna på kvällarna. Men min kompis har fått tiderna 07.00 till 16.30… och eftersom de flesta andra vänner också har heltid + träningar på kvällarna så rinner tiden bara iväg. Men när jag kommer till baka till skolan vecka 12, ska jag omfamna alla och berätta hur mycket jag saknat dem och hur mycket jag älskar dem.

Kram Lokko.

Syster och jag lullar omkring här hemma klädda i tjocktröjor, mjukisbyxor, raggsockar med röda näsor, rinnande ögon och varma pannor. Efter en liten stund slänger man av sig tjocktröjan och sätter sig ute på altanen i det kalla vädret. Kroppens temperatur växlar mellan varmt och kallt hela tiden. Hostmedicin, Ventolin, Alvedon och halstabletter ligger på köksbänken och den lilla högen krymper och krymper ju längre tid det går. Maten smakar inget och även om den skulle göra det så har man inte orken att laga något gott. Är det mr. svin som har kommit på besök? Hoppas inte. Jag orkar faktiskt inte ligga hemma i sängen hela dagen. Jag vill till skolan. Jag vill lära mig saker tillsammans med mina vänner och inte en vecka efteråt hemma vid skrivbordet. Så nu ska jag äta en apelsin, sova och bli frisk.

Kram Lokko.

Nu är det slut, sommaren alltså. På sommaren kan man leva fullt ut. Visserligen är augusti också en sommar månad. Men när skolan börjar känns det endå som att den färg glada hösten är på väg. Jag har egentligen inget emot de röd/oranga löven, de stickade koftorna, de stora härliga halsdukar, men jag vill ha sommar lite till. Sommar, värme, sol och frihet. Friheten av att vända totalt på dygnet, sova till eftermiddagen och vara uppe hela natten. Friheten att inte behöva sitta i en skolbänk hela dagarna utan att vara ute och upptäcka värden. Kan inte skolan vänta några dagar, kanske veckor eller några månader? Jag har faktiskt redan gått ett år på högstadiet. Det var faktiskt exakt ett år sedan jag kom som en liten nybörjare, en sjua. Nu är jag en av de där äldre, en av de som vet hur det fungerar på skolan, en av de roliga åttorna. Jag ser verkligen fram emot hur åttan kommer att bli. Nästan alla äldre tjatar och säger att: ”Åttan är minsann det jobbigaste skolåret.” Men kan inte jag själv ta det som det kommer? Upptäcka själv hur jobbigt och stressande det kan vara? Det kanske till och med är så att jag klarar av åttan galant? Utan att sitta och plugga dagarna i enda utan lägga upp en smart strategi över pluggandet. Jag har nämligen inte tänkt att oroa mig för åttan,  jag kan inte göra annat än att vara förberedd och ta alla prov, läxor m.m när det kommer. Men sen finns det också äldre som säger: ”Visst åttan kanske blir jobbig, men du behöver inte oroa dig. För om du bara gör ditt bästa, så kommer det gå jätte bra!” och det gott folk, det håller jag med om.

Kram  Lokko.