Tänkte nu berätta för er om min vän. Hon som är min luft, mitt universum, mitt allt. När hon andas in, andas jag ut, när hon andas ut, andas jag in. Vi är anpassade efter varandra. Det är som om det finns någon slags magnetism emellan oss, eller gravitation. Vi rör oss i harmoni och det känns väldigt bra att ha en sådan underbar vän som Mikaela. Jag fick chansen att lära känna henne, jag tog chansen, och jag ångrar det inte för en enda sekund. Hon är som en syster för mig, en syster som alltid finns där och hon är den jag kan ringa mitt i natten då jag ligger och har mina funderingar; Varför växer gräset? Varför hoppar grodan? Varför sjunger fåglarna? osv, osv, i all evighet..

Varje gång vi ska säga farväl för en längre tid, innan någon resa eller liknande, så vill jag krama om henne och aldrig släppa taget. Berätta för henne att jag kommer tillbaka innan hon hinner sakna mig, och att hon ska ta hand om mitt hjärta – ”för jag har lämnat kvar det hos dig”. Mest tror jag att jag vill säga det för min egen skull. För att jag inte ska sakna henne så förbaskat mycket utan att tänka att snart, snart träffas vi igen.

Hon tar verkligen världen med storm, och tillsammans har vi upptäckt flera olika ställen. Vi gick från förskolan till 6an i samma klass. Jag kommer än idag ihåg första gången jag vi träffades. Vi satt där, alla i den nya klassen, i en ring på golvet. Alla kikade lite nervöst runt på de nya kamraterna, och när min blick landade på Mikaela tänkte jag: ”Henne, henne ska jag bli vän med.” Till högstadiet splittrades våran fantastiska klass, men våra vänskapsband var, och är, för starka för att ens spricka p.g.a de nya klassindelningarna. Tvärtom så tror jag att vi blev tajtare efter det. Att inte ta allt för givet, att man inte kommer träffa varandra varje dag. Det gör att iallafall jag tar tillvara lite extra på de timmar vi ses. Vi har som sagt gått igenom många år och saker tillsammans. Allt ifrån Piteås havsbad till Eiffeltornet topp har vi besökt. Och i höst ska vi även besöka Cypern, hon och jag. Där ska vi ligga på stranden och lata oss och bara njuta av livet.

Håll min hand, så står världen still. Högt över allt, där ska vi leva. Håll om mig nu, så möter vi världen, enade med varann.

Kram Lokko.