En sorts kärleksförklaring till en fantastisk vän:
Om änglar bara finns i himlen, vad gör då min vän här på jorden? Med hennes gyllene hår, vackra ögon och perfekta leende är det bara glorian och vingarna som saknas. Jag har känt henne i hela mitt liv, och det är jag ofattbart lycklig över. Hon är helt underbar och fantastisk på alla möjliga sätt och vis. Hon är otroligt bra på att lyssna och hjälpa till och snacka om problem. Med henne kan jag dela allt mellan himmel och jord, vi har både gråtit och skrattat tillsammans, ja vi har gjort nästan allt. Vi har varit utomlands och solat på varma sandstränder, shoppat i storstan och vi har varit ute i vinter Sverige, skrattandes åkandes i full fart, sida vid sida, i varsin pulka. Även om vi inte träffas så ofta som vi verkligen skulle vilja, så tror jag ända att det är bra med lite avstånd. Så man verkligen utnyttjar varje sekund när man väl träffar varandra, inte gå miste om ett enda ögonblick. Inte för att jag skulle ha något emot att träffa henne varje dag. Jag skulle kunna fortsätta skriva om henne i all evighet, flera tusen sidor fyllda med text, bara för att ni ska förstå hur underbar hon är. Hon som lyser upp min dag, som alltid får mig att le och som jag alltid kan lita på, vad är hon, om inte en ängel?

Anna, du är som min luft, utan dig, skulle jag inte överleva <3

Kram Lokko.